Text: Soledad Cartagena
2022 fick Facebook-gruppen Internetstiftelsens pris Det gyllene förstoringsglaset för sitt arbete. Motiveringen löd: ”Ett av Sveriges bästa flöden om källkritik, desinformation och faktagranskning erbjuds i den publika Facebook-gruppen ”Källkritik, fake news och faktagranskning. Gruppens moderatorer och medlemmar bidrar starkt till ett seriöst, men samtidigt trevligt, diskussionsklimat”. De har även fått Sociala medier-priset 2021.
Varför startade du Facebookgruppen ”Källkritik, fakenews och faktagranskning”?
– Jag hade startat ett litet företag där tanken var att arbeta med fortbildning med lärare bland annat. Det kom nya skrivningar i läroplanen med fokus på digital källkritik och det fanns inget forum i Sverige för ämnet. Jag visste att jag skulle behöva läsa in mig på mycket. Då tänkte jag att jag kunde göra det offentligt. Gruppen blev som en publik anteckningsbok som andra kunde dra nytta av, och ett kontaktnätverk för människor som arbetade med frågorna. Som lärare eller bibliotekarier.
Bidrar du inte till att sprida konspirationsteorier i Facebookgruppen när du diskuterar dem?
– Vi har hårda regler i gruppen just för att det inte ska uppstå oklarheter. Om vi diskuterar fake news exempelvis ska det vara tydligt från början att det är fel och det vet vi på grund av fakta. Det var oklart i början och en del missförstånd uppstod. En del konspirationsteoretiker anslöt sig till gruppen för att driva egna teorier. Då var vi var tvungna att bygga upp ett tydligt och långt regelsystem som fungerar nu.
Mathias Cederholm tycker att människor ska vara på sociala medier och diskutera konspirationsteorier och fake news eftersom det är oftast där man möter dem. Han var mer orolig för några år sedan över internets utveckling och all desinformation och fake news som sprids där.
– De som ropar högst, är arga eller oroliga hörs och märks mest på sociala medier. Det gör att bilden av vilka människor är eller hur opinionen ser ut är inte pålitlig på sociala medier. Det finns vissa saker som förstärks och andra saker som nästan blir osynliga. Bra krafter och vettiga tänkande människor får mindre genomslag.
Han tar en klimatforskare som skriver på Twitter som exempel. Hen får kanske många troll i kommentarerna. Men även tusen gillaklick. Klicken är den tysta massan. Resultatet blir att klimatforskaren inte känner stödet på samma sätt som när någon skriver arga eller hatiska kommentar.
– Oftast är trollen koordinerade och ingen stor opinion. Utan en liten organiserad grupp. Det är svårt att begära att en genomsnittlig användare ska kunna se igenom detta. Men det finns en del knep att se igenom de här dreven.
Hur ska vi göra när ledarskribenter eller politiker sprider desinformation eller konspirationsteorier?
– Jag har inget bra svar och blir själv irriterad. Det är en psykologisk mekanism att vissa frågor eller ämnen uppfattas som att de politiseras på vänster-höger-skalan. Då tar människor parti. Klimatet har blivit laddat på det sättet. Det anses nästan vänster att tro på klimatforskningen. För att inte ses som vänster springer många åt andra hållet. Det är säkert liknande mekanismer åt andra hållet.
Ett sätt att diskutera de här frågorna är att arbeta med fördjupad kunskap om ett ämne, menar historikern. Det finns mycket forskning om klimatförändringar och hur vi ska bära oss åt. Ämnet måste bli mindre politiskt laddat.
– Klimatförändringarna är ett hot både mot människa och natur men diskussionerna om åtgärderna gör att en del människor vägrar ta till sig själva hotbilden. De måste få bättre grundkunskaper i hur vetenskap fungerar. En grundläggande komponent är förståelse för hur vetenskap går till, vad ett forskningsläge är och hur den uppstår. Det är inte så lätt för en icke-expert att ta till sig vetenskap och analysera. Men det finns olika knep och olika tillvägagångssätt för att tolka forskning.
Vilka är mekanismerna bakom att fake news eller konspirationsteorier sprids?
– Det är flera olika mekanismer. De ursprungliga avsändarna kan ha motiv som ekonomiska, politiska eller önskan att påverka. Det kan handla om avsiktlig desinformation, men också om människor som verkligen tror på felaktigheterna. Vad gäller de sista, och för mottagare som tror på felaktigheterna, och sedan själva sprider vidare dem, finns flera möjliga förklaringar. Ofta handlar det om en bias, man ”vill” att något ska vara sant eftersom det passar ens egen och ens grupps världsbild, politiska agenda och liknande. Detta gör också att korrigeringar och påpekanden om att något egentligen är fel ofta möts med misstänksamhet eller ovilja.
Konspirationsteorier har liknande mekanismer, men de är mer utarbetade och bygger i regel på en bredare, och ofta växande, misstänksamhet mot medier, kunskapssamhället, ”etablissemanget”. Kritik mot konspirationsteorin uppfattas ofta som ett angrepp och den som kritiserar uppfattas gärna som ”en del av den stora konspirationen”.
Konspirationsteoretiker finner ofta en tillfredsställelse i att ha ”genomskådat” något, och ser sig som hjältar i ett slags drama. Att medge för sig själv att någon enstaka felaktighet man trott på är fel, behöver inte vara särskilt svårt. Men om man fallit ordentligt in i ett konspirationsteoretiskt tänkesätt kan det vara riktigt svårt att lämna detta.
Går det att diskutera med någon som tror på konspirationsteorier?
– En fråga som har flera svar. Det går att diskutera med en som tror på konspirationsteorier, men vill du verkligen nå fram är det en diskussion som inte bör ske offentligt, utan i ett mer personligt möte. Det finns guider om hur man bör agera, man når i regel inte fram med angrepp, kritik och liknande utan du måste agera varsamt. Bäst går det om du har byggt upp ett visst förtroende sinsemellan, och sådana här möten tar ofta tid, man ”omvänder” sällan en konspirationsteoretiker genom ett kort samtal.
I mer offentliga miljöer måste man tänka annorlunda. Konspirationsteoretiker är ofta mycket övertygade och ser en eventuell publik som människor de skulle kunna övertala. Och de har ofta suggestiv argumentation och färdigt material på lager, som kan vara svårbedömt för mer ovana i publiken. Risken är att diskussionen blir förvirrad, och att resonemangen får ytterligare spridning. Därför avråds till exempel från att diskutera specifika konspirationsteorier i en skolklass där en elev/flera elever faktiskt tror på dem. Man ska hellre välja några andra konspirationsteorier som exempel.
Möter man konspirationsteoretiker på till exempel sociala medier och vill bemöta så tycker jag att det främsta målet bör vara att ge verktyg till ”publiken”, de som läser exempelvis kommentarsfältet. Skriv vänligt till personen i fråga, men påpeka att du inte tycker påståendena är rimliga och ge bra källor, viktigt att först se till att vara bekant med ämnet, källor som sedan blir en tillgång för de andra som läser. Det är ofta lönlöst att gå i konfrontation, utan lämna sedan diskussionen. Konspirationsteoretikern biter sig gärna fast och borrar ned sig i olika detaljer och kan ofta hålla på väldigt länge.
Prenumerera
Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 175 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.
Prenumerera https://foreningenbis.com/2023/12/05/de-som-ropar-hogst-marks-mest-pa-sociala-medier/
#bibliotek #bibliotekarier #biblioverse #bisTidskriften #källkritik #LibraryLibrarians #MathiasCederholm #SoledadCartagena
BiS
