Den ungerska vänsterns val att rösta bort Fidesz genom att stödja Péter Magyar är ett bra exempel på hur även anarkister kan förhålla sig till parlamentariska val.

Givetvis är det ingen inom vänstern som är nöjd med att Tisza styr Ungerns politiska riktning. Men det är rent strategiskt en mycket bättre position att bedriva vänsterpolitik utifrån, än om Fidesz behöll regeringsmakten.

På samma sätt finns det parlamentariska lägen som är mer gynnsamma än andra även för svenska folkrörelser.

@httpster
Det ju en grej att tycka si eller så om självaste valresultatet eller när en står vid valurnan, men jag tycker det är svårare att förhålla sig till valrörelsen. Ska jag heja på ett parti, eller finns det viktigare saker att göra? Vad finns det i ens organiseringsarbete som går att koppla till valrörelsen, och hur bör en göra det?

@Majomacka Om man är engagerad i en väldigt specifik fråga kan man väl kanske göra en analys över vilken parlamentarisk utgång som kommer påverka ens engagemang mest. Kanske kan man också aktivt försöka påverka valrörelsen till att handla om saker som också kommer påverka politiken när valet väl är över.

Det är ju ändå ett speciellt läge under valet där framtida politiska förutsättningar sätts. Jag tycker att det vore dumt att inte vara aktiv då.

@httpster @Majomacka Det svåra är väl att bestämma hur mycket tid/energi man själv ska lägga på det ena eller andra, eller ännu svårare, vad man ska uppmuntra andra att göra.

Har man lagt all energi på en valrörelse och sedan inte har energi till aktivism efteråt så kanske det inte är så bra. Eller så är man en sån som bara orkar med att göra punktinsatser under en valrörelse, och då hade man ändå inte gjort något efteråt. Tänker att det är väldigt olika för olika personer.

@ahltorp Absolut. Man får väl även där göra ett strategiskt överläggande. Men alltid utifrån att det skall stärka ens "riktiga" engagemang. Och i risken du beskriver gör det ju inte längre det. @Majomacka

@httpster håller helt med!

Jag har blivit mycket mer pragmatiskt till sånt här.

@httpster Som relativt nyfrälst anarkokommunist har jag ju samma inställning som jag alltid haft: försök göra det så bra som möjligt för dina kamrater, både inom och utom systemet.

Finns det en representativ demokrati - rösta! Enda anledningen att avstå är som systemet är för korrupt för att göra skillnad, men i en demokrati är det ändå bättre att vara deltagande och rösta på det mest skademinimerande (i dagsläget V imho).

Jag hade vid valet 2010 som cope att en kraftigare högerpolitik skulle svänga pendeln snabbare, dvs någon form av accelarationism, men efter dryga decenniets mer erfarenhet säger jag:

  • Det är aldrig värt det lidande som en faktisk auktoritär stat medför, kostnaden i liv och lidande är alldeles för hög.

  • Att kunna öppet organisera sig ger så mycket större möjligheter för att kunna få organisationer att växa och nå fler människor, det är helt enkelt bättre när allt inte e superpiss, hör o häpna.

  • @kamrathobbit Nej den där typen av accelarationism har aldrig tilltalat mig. Jag tänker på parlamentarismen som en god jordmån. Vi kan påverka den till att bli en jord som våra rörelser lättare kan blomma ut i.
    @httpster Kanske som valet i höst mellan de två alternativen? Antingen C-styre (à la januariavtalet, C som litet parti bestämmer, S bugar och bockar) eller SD som ministrar. Visst, såklart anti-välfärdspolitik, åtstramningar, jaga arbetslösa, Thatcher på anabola oavsett de två valen. Men samtidigt mindre åtdragna tumskruvar och tillåtelse att demonstrera med Elisabet Thand Ringqvist som statsminister (och Magdalena Andersson som formell statsminister på pappret). Sedan tror jag att C bryr sig lite om klimatfrågan? Och då kanske det inte blir lika hårda reaktioner på klimatdemonstranter specifikt? Spekulation att lättnad där förstås, men det är i alla fall inte alls omöjligt.

    @jon_bon Precis så tänker jag. Om man pallar att tänka bortom det rent politiska utfallet av vardera regering så kanske man (som övning) kan fråga sig under vilken regering man tror att det kommer vara enklast att bygga ett folkligt motstånd.

    Det kan vara en öppning även för de som vill engagera sig utomparlamentariskt att förhålla sig till riksdagsvalet.