Jag berättar för henne för det hela är så töntigt men gör mig ledsen. Den lilla envetna förälskelsen som slagit rot. Som jag bara vill ska dö. Hos någon som inte är tillgänglig, som är olämplig men hela min kropp noterar när hans hud snuddar vid min. Blir ledsen och ännu töntigare, svartsjuk. Det kommer aldrig bli nåt. Men hon tröstar som alltid, tycker ändå att det fint att jag kan känna så efter mitt ex, för jag var så ledsen så länge. (1/2)
Värre vore det ju om jag aldrig skulle ha kunnat känna nåt igen säger hon. Även om det gör mig ledsen, är han den som gör mig glad om dagarna och alla Tinderkonversationer bleknar i jämförelse. Några frågar om jag vill träffas och jag känner ingenting. Ingen fara, han kommer aldrig läsa detta. Och sånt här töntigt går över. (2/2)