Kronan är klar! 💥
Jag trodde den var klar för en vecka sedan, men det visade sig att det gick att lägga till lite mer lull-lull, så då gjorde jag det, och då blev det ju bättre.

Jag tror jag har blivit en liten motståndsrörelse medan jag gjorde min halmkrona. Jag radikaliserades av tanken på att vi (dvs samhället i stort) inte prioriterar skönhet i någon vidare utsträckning. Funktionella saker ska vara så billiga som möjligt. Även prydnadssaker ska vara så billiga som möjligt. Att prioritera estetik i ALLA situationer har för mig blivit synonymt med att prioritera mänskliga behov framför pengar. Därför slöjdar jag, och jag slöjdar för hand, och jag öser ur traditionens outsinliga inspirationskälla.

Men, utan att detta mynnar ut i en fullskalig rant om vår tids brist på folkvett, så vill jag återgå till allmän uppskattning för forna tiders pynt. Allt måste inte vara funktionellt och nödvändigt, ibland får det bara vara kitschigt och glittrigt bara för att.

Jag gav mig själv utmaningen att göra något nytt utan att tillföra något nytt. Kul och lite svårt! Jag som brukar gilla att hålla mig nära en specifik förlaga har nog ändå känt att jag vågar släppa sargen lite mer nu. Jag fick sätta på mig progressiva slöjdglasögon så att jag kunde se både på nära och långt håll, både detaljer och helheter. Ingen av de enkilda komponenterna i denna krona har jag egentligen "kommit på", men jag har tagit lite här och lite där så att helheten ändå inte ser ut som en helhet som redan finns.

Nu vill jag göra en till!

Tack Nämnden för hemslöjdsfrågor som genom projektbidrag gjort detta utforskande möjligt 🙏

#halmkronapågränsen #himmeli #pajak #strawchandelier #halmkrona

En fantastisk sak med hantverk är att man hinner tänka rätt mycket under tiden man håller på. När man dessutom lite stöddigt tagit på sig uppgiften att bidra till konstnärlig förnyelse inom slöjtraditionen måste man tänka jättemycket!

Det finns något med det folkliga som bara får mitt hjärta att sjunga. Som en riktigt tung blues som går rätt in i själen, vemodig och supersvängig på samma gång. Men det där schwunget är tyvärr ganska lätt att råka tappa bort om man inte är lyhörd. Jag känner att det rinner mellan fingrarna på mig ibland när jag börjar överbearbeta och... ånej! Rätt som det är står jag öga mot öga med min nemesis PERFEKTIONISMEN!

Jag gick igenom en konstnärlig kris och ifrågasatte allt. Inget blev bra. Det blev platt, "för fint", inte folkligt. Jag repade upp och gjorde om. Klippte tusen små bitar som blev fel. Men jag fortsatte titta på mina inspirationskällor: brudkronorna, doppåsarna, bröstlapparna...allt det där underbart vräkigt folkliga. Hoppet började återvända.

Tänker på begreppet Horror vacui, rädslan för tomrummet. Är det egentligen en rädsla? Är det inte en glädje? Glädjen att bara få klämma dit allt fint man kan tänka sig utan att begränsas av att det ska va så jävla smakfullt hela tiden. More is more av en anledning. Ibland tänker jag att det finns en hierarki och ett klassperspektiv här. Det maxade, det vulgära, det grälla, "too much", kitsch - inte positivt laddade ord för de flesta. Det kanske stämmer att man inte behöver vara lika noggrann med formgivningen om man bara ÖSER PÅ MER, och denna princip tänkte jag slå mynt av nu!

Jag tog fram alla fina material som jag tänkte använda: vackra tyger och papper, metallspetsar, kantiljer, Dresden trims, guldpapper, glaspärlor...rubbet! Sen tänkte jag: jag ska använda allt. Fylla alla ytor. Då blev det bra!

...
Projektet Halmkrona på gränsen genomförs med stöd av Nämnden för hemslöjdsfrågor.

#halmkronapågränsen #himmeli #halmkrona #strawart #strawchandelier #pajak