Emily St. John Mandel tillhör mina favoriter, med sin höga jämna nivå och sina mänskliga porträtt. Nu när jag letar mig bakåt i hennes författarskap har jag kommit till hennes debutroman "Last Night in Montreal" som kanske är den svagaste jag läst av henne vittnar om hennes förmågor.
https://ackerfors.se/emily-st-john-mandel-last-night-in-montreal/
Arvo Pärts kompositioner och körverk spelas över hela världen och kännetecknas av en musikalisk minimalism som går igen i estniske serieskaparen Joonas Sildres biografi "Mellan två toner". Sildre berättar om livet i Sovjet och jakten på det musikaliska uttryck som så präglar Pärts skapande.
Av någon anledning stod "I Was Told There’d Be Cake" av Sloane Crosley skyltad bland de engelska böckerna på biblioteket och oss gottegrisar emellan blev jag direkt tilltalad. I femton essäer fyllda med humor och självdistans låter jag mig underhållas storligen.
https://ackerfors.se/sloane-crosley-i-was-told-thered-be-cake/
Michael Pedersen har i romanen "Muckle Flugga" tagit fasta på ogästvänligheten längst ut bland Shetlandsöarna när han skriver ett drama om en talangfull yngling, hans fyrvaktande pappa och främlingen från fastlandet som vill hjälpa ynglingen därifrån. En angenäm och oväntad läsbekantskap.
Det finns, trots allt, mycket fint i världen, om man ser bortom världsläget. Sådant värt att bevara. En som tagit fasta på det är George Penney, vars "Tiny Moments of Joy" innehåller vittnesmål över interaktioner kring lycka i det lilla. En inspirerande och charmig bok.
I Souvankham Thammavongsas roman "Pick A Colour" följer vi Ning, en kvinna i fyrtioårsåldern som en gång i tiden var boxare men som nu driver nagelsalongen Susan’s. Vi får följa henne under en sommardag där kunderna kommer och går. En bok med många nyanser.
Ibland är tempot i Bianca Kronlöfs "Info från repan" lite väl högt, kasten mellan de olika personerna lite väl tvära, men det ska nog vara en bok som inte låter en vila, för när sjutton ska vårdpersonalen vila? Det är knasigt och over the top och när jag lägger undan den vill jag ha mer NPM-kaos.
"The Old Drift" av Namwali Serpell må vara för lång och spretig för mig, men när hon tar sig an Zambias moderna historia i en episk berättelse över tre generationer, är det omöjligt att inte imponeras över hur hon till synes sömlöst skiftar genre.
Juan Rulfos roman "Pedro Páramo" ska jämte Kafkas "Förvandlingen" ha varit Gabriel García Márquez stora inspirationskälla och även om jag inte hittar in på alls samma sätt i Rulfos bok så går det att dra en rak och tydlig linje från Selma Lagerlöf via Rulfo till den magiska realismen jag gillar så.
