Influensa dag 5: Jag och min fru tillbringar hela dagen med att se om Gravity Falls. När man ser om den är det uppenbart att den var färdigskriven båda säsongerna när man började göra den, små blinkningar framåt hela tiden, som man inte kan uppfatta eftersom man inte vet att man ska titta efter dem.
Min fru kände hela förra veckan att vintertröttheten hade slagit till hårt. Det har nu visat sig att hon hade förväxlat ett av sina kosttillskott med Melatonintabletter när hon fyllde på dosetten förra veckan... 😬
Jag har samma upplevelse som förra gången jag försökte med Mastodon, när jag går in på twitter brinner det i hela skallen och jag skäller mest på människor, men ändå dras jag mer till twitter och mindre hit. Tydligen är det jag vill ha ut av sociala medier att få känna känslan av ett konstant kokande raseri.
Lyssnar på talboksversionen av Naseem Talebs bok "The Black Swan". Mitt intryck är att han har den irriterande kombinatiomen av att vara en man som har något viktigt och intressant att berätta, men som har anlagt det mest irriterande och självgoda sättet möjligt att berätta det på. Han har dessutom hittat en uppläsare som fullt ut lyckas förmedla den känslan till lyssnaren.
@r_undrar (Och tack för poddcasttipset jag har nu lyssnat igenom nästan allt de hade om det antika Egypten!)
@r_undrar En fråga (eftersom jag såg att du såg posterna), nu testade jag att dela den första med CW och de efterföljande som olistade, syns bara den första i "hem" flödet för dig, eller syntes alla tre?
Någonting annat, som jag inte riktigt vet vad det är har också skett med vår syn på kultur. Detta är inte en originell spaning, men samma regering som vill upprätta kulturkanon vill även minska på stöd till alla kulturformer och helst avskaffa SVT. Vad är det man talar om när man talar om svensk kultur idag? Är det en rörelse mot att få gå upp i en slags abstrakt "västerländsk" kultur (Hollywood, Marmorbyster och Sagan om Ringen?) eller är det något annat? I så fal VAD?
Jag tänker till exempel på hur konflikten med Ryssland förstås. I allt mindre grad pratas det om "Putinism" för att förstå den ryska statens agerande och i allt högre grad om den "ryska mentaliteten". Ideologiernas korta århundrade är över. Huntingtons tes om kulturernas kamp har blivit den dominerande. I det nya paradigmet är det en struntsak att böja sig för Erdogan, men om någon minister under ett statsbesök har på sig slöja så är det ett problem. Ideologi ses som mindre viktigt än kultur.
Jag har skrivit en del tidigare om att det känns som att den gamla världen jag och mina föräldrar växte upp i har dött. Den har nog varit död ett tag men det senaste året har varit något av en ögonöppnare. Det som jag tydligast märker av har dött är just ideologi som uttalad förklaringsmodell till agerande och konflikter. Både internationellt och här hemma.
Ideologierna har varit döda ett tag men så länge de flesta var formade av en tid när de levde så har deras skugga hängt kvar.
Tänkte gå på författarsamtal och klippa mig innan, det var kö hos frisören så nu blir jag sen till författarsamtalet, vilket gett en riktig hjärtklappningsångest. Detta skulle ju vara en trevlig kväll! Varför gör du såhär mot mig hjärna!