Jag försöker leta efter tips på meningsfulla första steg i samhällsengagemang för trötta, upptagna och oroliga vuxna. Vad har ni? Jag tycker de flesta listor blir så jäkla klämkäcka. Inkl min egen favoritordination "bli scoutledare även om du inte är scoutig", det är för mycket begärt faktiskt
"Ta bort rasistiska klistermärken" såg jag högst upp på en lista. Det är ju bra. Om man rör sig i miljöer där man stöter på rasistiska klistermärken.
Men individuellt. Bli månadsgivare och prenumerera på en mindre tidning är också individuellt. De flesta av oss behöver ju träna på att göra saker IHOP. Ordna en kläd-/skiv-/bokbytarträff?
Förresten så har jag avgått som scoutkårsordförande och det är så drömmigt att se nya ordföranden och styrelsen ba köra igång med massa grejer som jag inte orkade ta tag i!
Engagera dig i kooperativ. Förskola/odlingslott/träningsklubb. Städa närmiljön. Typ närmsta dike eller dunge. Själv (kommer generera kommentarer och interaktioner) eller ihop. Ideella föreningar, alla kräver inte flera h/vecka. Tex en professionsförening. Bjud hem barnens vänner frikostigt.
Två grannar rensade rabatten häromdagen TROTS att det inte var arbetsdag. Föredömliga!!
Obs bra grej att göra själv om man är lite rädd för folk.
Jag vill lägga till _initiativ_. Träna på att ta initiativ OCH att göra saker ihop. Börja med att bjuda några personer till vad som helst. Exempel: laga mat ihop och äta den!
En grej till: gå på ett årsmöte i någon förening. Du behöver inte gå med i styrelsen, gå bara på årsmötet! Läs igenom dokumenten. Rösta.
Kan du utveckla varför? (Jag är inte emot, vill bara höra någon annans tanke om det)
Därför att det är något enkelt som visar att du intresserar dig för föreningens verksamhet och fortlevnad. Att bara visa det ger energi åt dem som ställer upp i styrelsen med mera.
Små enkla steg för engagemang var ju det som efterfrågades 😀
@landetannien.bsky.social Jag tänker att ”ta med en vän du ändå inte hinner umgås med” och det Anna skrev. Dels för att då vet du att du har nån du gillar på plats…
@landetannien.bsky.social … dels för att i bästa fall ger det ett sammanhang som ger utrymme för vänskapen.

@landetannien.bsky.social Ja! Gå med i Cykelfrämjandet och gå på det lokala årsmötet. Bra att träffa likasinnade ist för att gnälla enskilt. Man behöver inte ta på sig något, bara gå dit, fika och säga hej.

https://cykelframjandet.se/goteborgskretsen/2026/03/10/arsmote-2026-cykelframjandet-i-goteborg/

Årsmöte 2026 - Cykelfrämjandet i Göteborg - Kallelse

Tid: Söndagen den 19e april kl. 15:00 Plats: Linnéplatsen 5-6, våning 8, vakt utanför visar dig rätt. Årsmötet är den lokala kretsföreningens högsta beslutande organ och det tillfälle då t ex styrelse för det kommande

Cykelfrämjandet
Att skriva här, konversera, dela, gilla, läsa, det är också en slags gemenskap. Ett sammanhang.
Handlar inte mycket av våra problem idag att vi tränar oss själva i att bara göra saker i micro? Kan vi bygga ett system där vi gör saker ihop på microvis? Exempel: kan vi skriva insändare och bygga partier med microinvesteringar av tid och ork?
En gig-folkrörelse utan pengahungriga investerare.
Jag lämnar trombocyter varannan vecka och det gör jag utifrån någon sorts samhällsengagemang. Plockar (nästan alltid) upp skräp jag stöter på på trottoaren och kastar i närmaste papperskorg. Individuellt och smått, men det är något.
Det är svårare, upplever jag numera, att förmå sig att engagera sig i grupp. Att ta fackliga uppdrag är förstås alltid rätt.
Den här tråden har legat och gnagt i mig för det är just det här att hitta att sammanhang för att göra saker IHOP som kan vara väldigt svårt för många. Så gick jag in på den lokala röda korset-affären/caféet/träffpunkten och fick syn på den här. Nån timme som volontär/vecka kan vara ett alternativ!
Finns hur mycket som helst att engagera sig i
Mina föräldrar är aktiva i den lokala Lions club-föreningen och har varit det i typ 30 år. Väldigt socialt och man gör mycket saker handgripligen (tex anordnar loppis för att samla in pengar). De var i 40-årsåldern när de började engagera sig men numera finns ingen återväxt bland >yngre<.