Som konstnär har jag gjort aktioner i det offentliga rummet och det rummet är stort nog att synas med sin fråga

...utan att utföra händelser eller rigga hotfulla aktioner i anslutning till människor bostäder.

2/n

Jag har ofta åsikter om saker och gillar att argumentera för hur jag tänker. Dessutom har jag som konstnär alltid haft en agenda kring förändring, rentav påverkan av samhället.

Egentligen borde jag kanske blivit politiker. Men det är nog det läskigaste jag skulle kunna tånka mig, näst efter elektriker.

Att börja rida stor häst och hoppa hinder som 40-plussare känns som långt mindre läskigt.
På grund av utsattheten och riskerna man tar som folkvald.

3/n

Att lussa för sina lärare på bus som gymnasist kan väl räknas till bara gulligt, eller hur? Medhavt fika och skönsång.

Vi bröt oss inte in till folk, men vi klättrade upp på lärarnas balkonger och knackade på vid halv fyra natten till den trettonde. Endel blev rädda. Av elva töntiga humanistertjejer som bara ville väl.

Det är lätt att skrämmas.

4/n

Konstnärer och aktivister har ofta lite för dåliga gränser kring sitt yrke/Idé om kall. Man brinner för sin sak dygnet runt men inget händer i sakfrågan.

Inte alla ges möjligheten att prata i mikrofon i FN och där kunna skälla ut politiker och tjänstemän på avsedd tid och plats.

5/n

Aktivister och konstnärer behöver få uttrycka sig genom starka bilder och installationer, demonstrationer och stickade röda halsdukar, performance och sång. En del kommer vara otäcka bilder, andra så mesiga som en samlad promenad.

Att lyfta bort en enskild rebellmamma som cyklat med en skylt till ett politiskt möte känns illa och att lyfta bort en kör som sjunger vid riksdagen verkar fel, enligt mig. Så länge de inte bedöms farliga så är det ju offentlig plats.

6/n

En fundering från min sida är även om det här var en lyckad aktion. Jag är tveksam men lutar tyvärr åt ett nej. Nu har jag inte hört vad aktivistens mål var så det kan vara lite orättvist att bedöma det då.

Mina kriterier för om mina egna aktioner/installationer/performances och fast permanent konst i offentliga rum kvalar in som tillräckligt relevanta och okej att störa gemene man är följande;

7/n

- Jag vill att de ska förmedla något jag vill få sagt som jag _verkligen_ brinner för.
Inget jams/mähä

- Ju mer permanent ett verk är (exempelvis genom betonginfästning eller annan sjukt jobbig och tidskrävande/dyr installation) så ökar graden av självkritik kring vad jag vill uppnå och om det är riktigt ok att ta upp denna plats. Jag kan lätt tänka mig att klistra klistermärken för något litet. Eller rita i sand eller med gatukritor.

8/n

- Kommer någon att kunna komma till skada? Detta frågar jag mig alltid eftersom det är roligare att arbeta med levande eld än med teckningar. Kan någon skadas rent fysiskt? Tillstånd kan behövas. (Tänker _icke_ dra listan på egna vilda idéer jag självsablat innan de nådde offentligheten.)

9/n

- Kommer någon att kunna ta illa upp eller skadas psykiskt? Den här punkten är svårare än knivar/eld/is/tatueringar/äckliga smaker/yrsel och annat fysiskt som kan drabba de som deltar i mina konstverk.

Det är svårare eftersom poängen med konst och med aktioner är att beröra.

Att chocka, skaka om, få folk att begrunda och tånka nytt.

10/n

Här är nyckeln för just _min_ del att påverka genom det mjuka och roliga, det busiga och det omskakande stora fysiska eller vackra. Genom magi hellre än skräck.

Trots att jag är ARG

Det arga ska pulsera under ytan.
Vikten av förändringsbehov i det jag pratar om ska fastna som ett positivt 'vi måste ju göra nåt åt det här, tillsammans går det'.

11/n

- Självklart sätter jag mig också själv på mottagarens sida. Hur hade jag känt om jag råkat ut för mina egna verk.

- Jag gillar att ge ett val i mina installationer/performances. Att locka, välkomna, bjuda in till deltagande, men jag har valt bort tvång och lägen där människor inte kan backa eller bestämma själva.

För det mesta.

12/n

Aktivism fungerar. Det finns det en hel del forskning kring.

Det sägs ju även att all publicitet är bra publicitet.

Jag tänker att allt beror på vad man mäter och hur lång uthållighet man har. Och inte minst, om man håller sig inom lagen och inte hotar och skadar folk.

Många har upprörts över tavlor med tomatsoppekladd på. Men den här domen handlar det om människor och deras familjer, inte ting. Det är skillnad.

13/n