Som fotbollsintresserad bodensare var förstås åren 2003-2005 då Bodens BK (bandyklubbb, iykyk) spelade i Superettan en speciell tid. Idag tänker jag särskilt på säsongen 2005.
I början av september besegrade vi AIK på hemmaplan med 5-1, en triumf som nog många även utanför de egna leden gladde sig åt. Veckan efter åkte jag ner från Uppsala till Trelleborg för att se oss vinna igen. BBK låg vid denna tidpunkt i mittabell, något närmare kval till Allvenskan än till nedflyttningsstrecket.
1/x
Föga visste jag och de firande gröna spelarna den där eftermiddagen på Vångavallen att de tre ljuva poängen skulle bli de sista BBK spelade hem i Superettan. Efter det klappade allt ihop. Vi förlorade de sex sista matcherna utan att göra ett enda mål, tre av förlusterna slutade 4-0. I en tight hemmamatch borde vi ha tagit ledningen men bollen studsade ut på ett hjul på insidan av målställningen och samtliga domare missade att den hade varit inne. Katastrof. Kollaps.
2/x
Trots genomklappningen de sista sex (av 30) matcherna hade vi nog hängt kvar om det inte vore för att ett annat lag svarade för en minst lika anmärkningsvärd vändning av sin säsong. Detta lag hade legat fast rotat vid botten av tabellen hela säsongen men ungefär när Boden började förlora började det andra laget vinna. Och vinna.
På säsongens sista dag spelade BBK borta på Strandvallen i lilla Hällevik. Och det där andra laget vann igen med 1-0 och säkrade nytt kontrakt medan vi åkte ur.
3/x
Trots den egna motgången gick det inte att göra annat än att ta av sig hatten och gratulera #Mjällby AIF till en fantastisk bedrift.
Tjugo år senare (sånär som på två dar) gör jag det igen. Grattis Mjällby till SM-guldet. Fan vilken bragd. 💪
4/4
Anders Lagerfjärd